Ska jag plugga eller jobba på som jag gör nu?

Jag känner mig så trött. Och jag har ingen lust att ta mer ansvar på jobbet för det tjänar ingenting till. Föräldrarna flyttar sina barn ändå.

Alla säger på jobbet att de har gjort sitt bästa för att visa att barnen trivs, men då skulle de inte flytta till en annan förskola. Ja, jag tar det personligt. Ingen gör nåt!

Vilken bra dag på jobbet.

Det började med att min chef sa att hon tyckte att jag skulle föra fram mina åsikter mer. För att jag verkligen kommer med bra idéer och har bra tankar.

Sen på arbetsplatsträffen kunde jag ju inte hålla inne så jag ville föra samtalet vidare med alla mina tankar.

Jag sitter inte och klappar mig själv på axeln.

Jag för bara fram vad vi som grupp är bra på, vad vi behöver jobba mer på och våra styrkor. Det vanliga med andra ord.

Kanske för att det är sommar snart.

Det är komplicerat på jobbet. Fast det är det väl på de flesta arbetsplatser.

Min chef säger att det finns många viljor. Jag säger att det finns många som inte vet sina arbetsuppgifter.

Jag är diplomaten, jag vill att det ska fungera.

Mellan viljorna.

Tänk om jag inte skulle göra det. Bara skita i vad alla tycker. Jag hatar ansvar.

Så går den ena avdelningen in och tvättar på eftermiddagen.

Två timmar innan stänging, så "råkar" hon glömma att plocka ur tvättmaskinen. Ska stängningpersonalen göra det alltså?? Dvs JAG!? Deras jävla tvätt.

Ger man fingret tar de hela handen, det är aldrig så att dem har frågat oss "Vi kan ta er tvätt". Helvete heller.

Dessutom fick den andra på deras avdelning gå in tidigare och printa ur bilder, då kunde hon ju fixat tvätten istället.

Sen gick jag 30 min tidigare, ha!

Vad jag gör på jobbet just nu:

- Försöker övertyga min arbetskollega att jobbet är kul och utmanande.

- Visa att jag kan mycket även om jag är ung

- Undviker vissa gnälliga föräldrar

- Vägrar att diska

- Har en positiv inställning till hur förskolan kommer att se ut

- Äter frukt

Jag längtar till semestern.

Äntligen har vi fått ordning på det mesta, vi målade till och med förra veckan. Det känna faktiskt inte lika rörigt.

12 barn slutar till hösten. Det känns motiverat.

Det känns som att de flesta förskollärare lever i sin egen värld.

Springer på möten som är så viktiga, men har ingen aning vad som händer på marken. Där vi lever.

Är det en maktkamp som växer fram mellan förskollärarna månne?

Nu har jag gett allt på jobbet.

Jag är jättretrevlig mot föräldrarna.

Plockar verkligen fram vad barnen gör om dagarna, vad de tycker är roligt.

Då blir de andra föräldrarna avundsjuka. Yes!