Nu jobbar jag ensam på min avdelning.

Jag har alla utvecklingssamtal själv, och det måste göras nu i höst. Det är ju fan slut på det här året snart.

Nu har det gått ett par dagar på jobbet.

Det ska komma in personal från en annan avdelning tis-ons.

Vad som händer efter det vet jag inte, det känns konstigt att inte veta vad som händer.

Min chef vill att Karin ska komma in men flyttar hon på henna så säger hon upp sig, för hon vill jobba med Sara. Det var därför de sökte jobb här, för att jobba tillsammans.

Så chefen vill en annan sak än vad personalen vill.

Vem har gör fel?

Jag jobbar numera ensam inne på min avdelning.

Vilket resulterade i att jag bröt ihop på morgonen och har gått runt och bölat hela dagen.

Ingen chef som står bakom heller.

Hur kan man vara så kall?

Chefer måste ha någon gen som gör så att de måste vara känslolösa.

Min chef har ju ingen familj heller.

Konstigt.

Jag blir så trött på alla föräldrar som har sina barn på förskolan där jag jobbar som skickar sina sjuka barn till förskolan.

Det värsta är att de ger sina barn alvedon på morgonen och så tror dem att vi är så korkade att vi inte märker när alvedonen slutar verka och hoppsan han/hon blev jättetrött och hängig helt plötsligt.

Fattar inte ni att sjukdomarna bara går runt, runt och barnen bara smittar varandra på nytt igen!?

Barnen ska orka med de aktiviteter vi har på dagarna. Thats it!

Jag skulle också flytta mina barn till en annan förskola om det började en person som var handikappad och hade epilepsi.

Jag skulle vara så orolig och otrygg.

Det är så rörigt på jobbet just nu.

Det skulle vara så bra om jag kunde gå till jobbet utan att känna mig orolig över hur dagen ska gå, om det är någon förälder som klagar på mina arbetskollegor, spydiga kommentarer eller barn som blir rädda för min arbetskollega och gömmer sig bakom mig.

Känns verkligen toppen.

Fy fan vilken hemsk dag.

Först fick jag spydiga kommentarer om att jag gick till doktorn igår när det var falskt brandlarm som gick, sen hade vi möte om mina arbetskollegor som slutar och efter det hade vi tre timmar långt möte om planering på förskolan och arbetsfördelning.

Usch.

Det är lite jobbigt på jobbet just nu.

De säger att jag är så duktig och mina arbetskamrater har sagt till min chef att hon måste lyssna på mig mer.

Det är skitjobbigt, nu måste jag ju prestera och leverera!

Jag har ingen lust med det, jag vill bara vara bra.