Nu har jag äntligen förstått varför vissa människor har tandläkarskräck.

Vad jag har fått lära mig under mina år som pedagog på förskolorna så ska vi prata med barnen, berätta vad som kommer att hända och varför osv.

Men så slog det mig att det gör ju faktiskt inte tandläkarna!

De tror att vi vet varför de borrar, vad de gör med slipen och varför de petar med långa nålar så det blöder.

För det första så tränger sig tandläkarna in i något som är så personligt och viktigt som munnen.

Jag tror att vi instinktivt skyddar den och vill helst inte att någon gräver runt i munnen på oss.

Du vet ju själv hur det är att få tandvärk, vi äter ju inte på flera veckor. Och maten som är det viktigaste vi har för att leva normalt.

Så till alla tandläkare, berätta, beskriv och förklara.

Det är det enda sättet att få oss vanliga att känna trygghet och framför allt så känner vi att ni vet vad ni gör.

Vi satt och hade planering idag, så sa en av mina kollegor,

"I frågesporten så kan alla föräldrar gissa hur många flickor respektive pojkar vi har på förskolan. Så får vi lite genusperspektiv också."

Men det roliga är ju att om vi ska se det ur korrekt genusperspektiv så ska vi inte dela upp barnen i flickor och pojkar.

Hur snurrigt har man uppfattat det?