Nej.

Det blev ingen promenad för jag känner mig fortfarande lite förkyld/allergisk.

Vad gjorde jag då?

Jag bor lite trångt. I ett litet rum med en garderob och en byrå. Fullproppat med kläder.

Först rensade jag ur varje hylla och galge.

Stuvade om lite och flyttade undan lite varma tröjor som inte används under sommaren. Istället får sommarkläderna ta större plats. Nu kan garderoben andas.

Två kassar med slängkläder (ja, du läste rätt) och två kassar som jag inte vill slänga. Det finns ingen klädesinsamling i närheten men Stadsmissionen ligger ju i den stora staden, men det är en lång väg med två stora kassar. Så jag måste fundera lite till på det...

Jag får skuldkänslor varje gång jag slänger ett helt och rent klädesplagg.

Jag vet vad som kommer att få mig att må bättre!

En promenad!

Så blir jag säkert våldtagen på vägen.

I kick ass!

Det är komplicerat på jobbet. Fast det är det väl på de flesta arbetsplatser.

Min chef säger att det finns många viljor. Jag säger att det finns många som inte vet sina arbetsuppgifter.

Jag är diplomaten, jag vill att det ska fungera.

Mellan viljorna.

Tänk om jag inte skulle göra det. Bara skita i vad alla tycker. Jag hatar ansvar.

Jag ska åka till London i juli!

En helg.

Bara syster, jag och shopping.

Gud vad jag längtar.

http://w-i-a.blogspot.com/2008/05/food-art.html

Nobody said it was easy.

Hur fan ska det hjälpa?

Jag vill bara gömma mig ett slag.

Klockan ringer, jag går upp. Trött så in i helvete. Jag får aldrig sova ut. Inte ens på helgerna får jag sova.

Jag går till ett arbete jag inte ens tycker om att gå till.

Jag kommer hem, för trött för att göra någonting.

Sover.

Sen om igen.

Vad är det för liv?