Jag träffade en vän härom dagen, hon hade tagit det populära sabbatsåret.

Hon hade jobbat länge för att spara ihop pengar för att ut och resa, känna sig fri, klara sig på egen hand, träffa nya människor med horisonten i blicken och sydliga vindar i håret. I vilket fall som helst så blev det någon beach i Australien där hon jobbade som servitris ett tag, för att sen komma hem med gonorré.

Hon hade haft det jättetrevligt.

Hon har varit hemma ett par månader nu, med pengarna spenderade, blonda extensions och pluggar på universitetet för att hon är så trött på att jobba. Hon har knappt någon kontakt med sina gamla vänner i Sverige efter hennes långa frånvaro.

Vad hände med visionerna?

Bubblan sprack.

Drömmen om snabba pengar och lätta pojkar. Att träffa nya intressanta människor som hon för närvarande bara säger "Hi" till på Facebook och skickar YouTube-länkar till.

Har vi för höga krav när vi letar efter meningen med livet?

Var är vår självinsikt?

Kanske Carmen var det ställe där just du skulle hitta din drömprins.

real good

Så stiger jag på bussen

Letar after nånstans att sitta

Så har nån fjortis lagt upp väskan på sätet brevid sig där jag vill sitta

Jag står och väntar på att hon ska flytta på sin väska

Då ser hon sig omkring och letar efter ett ledigt säte (varför ska hon flytta på väskan om det finns ledigt nån annanstans där jag kan sitta?)

Men eftersom det inte finns några ledig säten flyttar hon äntligen på sin väska, vilken tur!

Gå hem och skriv din modebloggis.